Att ta mina första steg...

...innebar samtidigt att ta sig över några nog så svåra trösklar, både mentala och fysiska. De trevande försöken som gjorts tidigare på joggingfronten hade alltid varit i sällskap med andra. En kompis eller bekant som var lika dålig tränat som en själv och som också gillade att hitta på ursäkter för att slippa fortsätta. Nu stod jag inför detta val helt ensam och visste att jag var tvungen att genomföra mina pass och att det inte räckte med ynka en eller två km. Jag skulle också behöva utsättas för "andras blickar" i spåret. Bli jämfört med alla andra, de duktiga som sprang om en, de som såg ut som löpare.
Här krävdes med andra ord både mod och planering.

Skövde har mycket att erbjuda en löpare vad gäller olika spår. De uppmärkta spåren på Billingehus kom att bli mina vänner, även om det blev en och annan runda i stan också.
För en nybörjare är "två-och-en-halvan" det naturliga första valet. Dock inte det lättaste. Detta spår är belyst och används vintertid av skidåkare. Likaså 4km slingan. Med andra ord är de korta spåren kuperade som bara den, och vad  gillar en pur färsk löpare allra minst? Motstånd givetvis. Motstånd i form av backar. Åh, vad jag hatade dessa backar! Men runt skulle jag.
Jag minns fortfarande att jag inte orkade mer än en km i sträck de första gångerna. 2.5km slingan fick gå i flera omgångar. Tyvärr har jag inget minne av när jag klarade hela den i ett, men jag minns mycket väl när jag tog mig runt 3.5km utan att stanna. Jag skall inte säga att jag grät, men tårarna var inte långt borta.
Med risk för att få några ej lämpliga kommentarer kan jag berätta att jag brukade ta bilen upp till berget (som är vad vi kallar Billingehus) och springa min runda medan min son vaktade dottern - i bilen... Detta hade ju inte funkat om jag varit ute länge, och jag tyckte nog att min 3.5km runda var lite i längsta laget. Kanske var det därför jag orkade runt i ett, för att inte lämna dem för länge.

Att öka ytterligare tog mig hela vintern och inte för våren efter hade jag kommit upp i 5km. Skynda långsamt, heter det. Och det gjorde jag verkligen. Inte sprang jag särskilt fort heller.
5km i ett innebär att man kan springa lopp. 5km lopp. Och det skulle jag tydligen göra. "Nattaspringet" i Timmersdala. Men det får bli del av nästa inlägg.