Dagen efter...

... väntade hemfärd till Sverige. Resan innebar bussfärd till Wien och flyg vidare hem. På denna bussen färdades vi tillsammans med flera andra löpare som även de skulle flyga via Österrike. Många kontakter skapades även här och vänskap bildades som fortfarande finns.
Min lilla anekdot handlar om vår förmåga att pressa oss när vi tror att det är omöjligt.
Jag menar, efter ett 24 timmars lopp förväntar man sig inte kunna springa en meter på rätt länge. Så varför gjorde jag då det?
Vi hade beslutat att nyttja tiden mellan ankomst till flygplatsen och avfärd på allra bästa sätt. Då vi hade ett antal timmar att slå ihjäl skulle maken och jag tillsammans med två nyvunna vänner ta tåget in till Wien för att slippa sitta på flygplatsen och vänta. Jag minns inte riktigt med vilka intervaller  tågen gick men på väg till perrongen insåg vi att det var bråttom och på toppen av trapporna ner kunde vi se tåget stå. Våra vänner var inte alls så slitna som vi då en av dem inte hade sprungit utan var support åt sin man som i sin tur hade slutat springa efter mindre än halva loppet. Med andra ord kunde de på relativt lätta ben springa nerför trapporna och in på tåget. Vare sig jag eller maken var särskilt sugna på att stå kvar och se tåget dra iväg utan oss, så till trots för stela ben gjordes försök att hänga på. Jag var livrädd för att jag skulle göra sönder något muskulärt under denna färd så döm om min förvåning när vi minuter senare satt tryggt på tåget på väg mot Österrikes huvudstad med benen i god behåll. Jag menar bara månader tidigare, efter mitt allra första lopp, kunde jag knappt gå på flera dagar långt mindre springa.
Återigen fick jag bevisat för mig kroppens otroliga förmåga att ställa om sig. Och att den faktiskt håller. Träningsverk och ömma muskler innebär alltså inte att man måste vila. Är du sugen på att ge dig ut redan kort tid efter ett opp är det helt ok, fast känn efter och anpassa farten. Jag rekommenderar inte precis att springa efter tåget varje gång... men var inte rädd för att testa dig. Du kommer bli förvånad.
Vi hade en underbar dag tillsammans med våra vänner. Käkade god flötig Pizza och drack gott öl. Det var tider det....
Nåväl, så kort detta kanske inte blev. Det finns så mycket att berätta och av alla mina tills idag 50 ultralopp var detta bara det andra, så jag säger som Martin Timell och Hegerfors på 90-talet: Det kommer mera...

Och hon är tillbaka...

... efter semesteruppehåll med begränsad tillgång till dator.
Kommande inlägg blir kort och kommer bara handla om hemresan efter första VM loppet.
Kanske inte superspännande men håll tillgodo, som jag avslutade förra inlägget fick jag lära mig något om min kropp som jag haft nytta av efter alla lopp genomförda efter detta.